In the beginning.
Det är verkligen sjukt att du känner mig så bra. Jag har nog aldrig riktigt förstått det. Jag har aldrig förstått att du lyssnade på mig genom alla dessa år. Att du tog in allt jag gjorde och hur jag gjorde det.
Igår kom kommentaren som jag fortfarande tänker på. Som jag mår lite dåligt över..
"Du letar alltid efter fel när allting är rätt."
Och det gör jag. Men jag vet verkligen inte varför. Jag har inget svar på det. Jag önskar att det inte var så. Att jag tillät mig själv att må bra och vara lycklig.
Jag är min största fiende. Jag står i vägen för min egna lycka. Helt jävla messed up.