Sometimes.
Jag behöver någon som håller om mig. Hårt. Så hårt att dom brutna bitarna limmas fast igen.
Jag behöver någon som kan hjälpa mig att andas lite lättare för varje dag som går. Jag behöver någon som åtminstone försöker att förstå mig. Som bryr sig, på riktigt.
Men en sådan person finns inte. Och jag begär inte det heller. För det vore som att be om ett mirakel. Och mirakel händer inte.
Tack för den fina gesten, och tack för långa hårda kramen. Tack...